petralinette

I min soffa sitter någon och äter godis, tittar på TV. Hon åt precis massa mat och borde inte vilja ha något mer i magen. Men hon äter, och äter, och äter. Tror hon ser lite bedrövad ut, skamsen nästan. Godiset skulle vara till imorgon, men det hjälper inte. Hon äter upp godis efter godis. Snart börjar Grey's Anatomy.

Hon är jag.

Men det är påsk, och lov. Det har också varit mycket i skolan, med kärleken, med sjukdomar och alternativa behandlingar. Gjort ett löfte om att tiden efter påsk ska bli en annan tid. Jag ska ta tag i träningen igen för jag måste verkligen se till att den här eviga värken blir bättre. Jag ska plugga lite varje dag, det är bättre i längden, och jag ska satsa på körkortet. Jag ska anstränga mig hos sjukgymnasten, jag ska slappna av och se till att må bättre. Och när det gäller kärleken, han har sina dåliga tider och är inte alltid så lätt att leva med (men vem är det egentligen, och han har faktiskt sina skäl..). Men han älskar mig verkligen.

Herregud, den människan :) Allt han behöver för att jag ska förstå, är att se på mig. Medan jag försöker av allt jag har att hitta ord som är mina, inte nötta och använda alltför många gånger, för att beskriva vad som pågår i mitt huvud. När han är som bäst, är han GRYM, när han är usel, är han långt bättre än någon annan.

Jag älskar honom.