blablabla,blablabla.
kunna sätta tillit till mitt eget liv, till människorna
i min närhet, till min förmåga att skilja mellan
rätt och fel?
Jag tvivlar på livet, på mig, på det omkring mig.
Jag tvivlar för att komma undan.
Jag har tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Min utsikt är en botten, mina drömmar är en flopp
Men ändå, där vi går, jag skrattar till och pratar på och håller mig levande.
"Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så jag har lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"
Vissa dagar vill man inte finnas mera,
man vill bara försvinna och sluta existera.
Men livet blir bara vad du gör det till,
världen fortsätter snurra även om du står still.
Du är något unikt ingen kan föstöra,
och dina drömmar är en kraft ingen kan förgöra
Du har bara ett liv, just här och nu,
Det finns bara en som bestämmer och det är du.
och det är inte våran kärlek som jag saknar
nej, jag saknar den pojken som var här
och det är inte den stunden då vi vaknar
nej, jag saknar att om kvällen ha dig där
