petralinette

tror jag fick blogg-tok idag.
fick nåt ryck och ville skriva av mig
hur mycket som helst.
kanske blir så när man gör
som ingen annan gör.

Ni vet ingenting om mig och jag vet ingenting om er. Antar att det är ganska misslyckat. Jag vet inte riktigt vad ni skulle vilja veta heller. Jag mår bra, allt är toppen, jag är lycklig, det är jag verkligen. Eller?
Det händer ibland att jag undrar var alltsammans blev av.
Du vet, allt.
Jag ser mig omkring, som om jag just vaknat och inte vet var jag är. Bor jag här? Vem är det där i spegeln, är det jag?
Känns det aldrig så för dig?
Som spöken är alla dessa människor jag träffat genom livet. Jag minns dem inte, de är otydliga, som det där man ser längst bort vid horisonten en dimmig dag.
Jag minns ingenting, jag vet ingenting. Men jag kommer ihåg dig.