kaos
men jag kan inte säga nej
- jag kanske rent av behöver dig?
there comes a time in everyone´s life
when all you can see
are the years passing by
En gång i världen skrev jag blogg om meningsfulla saker. Saker som man faktiskt var intresserad av att läsa om. Nu finns det inga såna tankar i mitt huvud längre. Nu finns där bara ett enda stort KAOS. Men som jag brukar säga, ordning är för idioter, genier behärskar även kaos.
Man tjänar ingenting på att blunda för sitt liv och bara springa runt och låtsas att man ler.
- Ja det är ju bra att den nya datamaskinen ersätter åtta man, sa fröken Karlsson i kassan. Men det blir ju inte riktigt samma fart på personalfesterna!
därför är det så underbart att vara kvinna, trots allt.
Jag kollade igenom min bdb och kom över den här texten, så var tvungen att skriva in den igen ;P
Därför är det så undebart att vara kvinna!
1. Vi kom av Titanic först.
2. Vi lider inte av för tidig utlösning.
3. När vi köper en vibrator är det glamoröst, när en man köper en uppblåsbar docka är han patetisk.
4. Vi ser bra ut i vår pojkväns kläder medan han ser ut som en idiot i våra.
5. Vi kan gråta för att slippa fortkörningsböter.
6. Gratis drinkar. Gratis middagar. Gratis bio. Du fattar...
7. Vi kan krama våra vänner utan att de undrar om vi är homosexuella.
8. Vi kan krama våra vänner utan att VI UNDRAR om vi är homosexuella.
9. När det gäller storlek vet vi SANNINGEN.
10. Vi är inga svin om vi har sex med någon och inte ringer dagen efter.
11. Kondomer har ingen betydelse för vår sexuella njutning.
12. Inget viktigt kan kapas med ett hugg.
13. Vi behöver inte fjärta för att roa oss.
14. Vi undrar aldrig om HANS orgasm var äkta.
15. Vi kan gratulera en medspelare utan att behöva röra hennes arsle.
16. Vi behöver inte så ofta kontrollera om våra könsdelar är på plats.
17. Om vi är korkade kommer det ändå finnas folk som tycker det är gulligt.
18. Vi har förmåga att klä oss själva.
19. Vi har en ursäkt att vara en riktig bitch minst en gång i månaden.
20. Vi kan prata med det motsatta könet utan att fantisera om hur de ser ut nakna.
21. Allt vi inte orkar göra, säger vi att vi inte kan. Det finns alltid en hjälpande man i närheten.
In one of the stars
I shall be living
In one of them
I shall be laughing
And so it will be
As if all the stars
Were laughing
When you look
At the sky at night
klara, färdiga, Linette!
Håret klipptes först kort, väääldigt kort. 1 cm kort i nacken.
Sedan skulle det färgas rött. Och rött blev det.
Jag ser ut som den röda gubben - gå inte med andra ord.
Imorgon ska jag vara lite vitsig och ha på mig gröna byxor och gul t-shirt.
Sedan håret då såklart.
Stanna - vänta - gå.
Dessutom tror jag att jag krånglar till det onödigt mycket för mig själv hela tiden. Men det är kanske bara en fas.
Bara jag inte blir för inblandad.
I helgen ska jag upp till Stockholm och vandra, sen gå på dop =) Länge sen jag träffade den sidan av släkten, nervöst kommer det vara. Skulle velat ha någon vid min sida, VERKLIGEN.
Men innan det blir det nog en del mys med två små vänner <3
Skönt att du lever iaf käre vän ..
long slow beautiful dance
Helgen har varit fullsmäckad. Det är den fortfarande, herregud. Har tagit hand om många bekymmer, löst vissa problem, haft riktigt roligt och samtidigt varit ruskigt fundersam.
Jag kan inte låta bli att känna det som att något saknas. Någon saknas.
Ingen annan kan fylla det tomrummet, bara lätta känslan lite.
Om jag var ledsen, skulle du bry dig då?
Att vara med dig känns så bra,
jag vill att du ska vara nära.
Men jag skulle inte välja dig över honom ..
Du är inte där, fast du är nära.
Vi pratar länge, men inget sitter kvar.
Vi skrattar och ler, men det är ändå så krystat.
Nu är det studierna som måste komma i första rummet, allt annat får komma i något annat rum, någon annanstans, hos någon annan.
Hur klär man ut sig till iprenmannen? (a)
som bara gör sitt jobb
i helgen blir det film och sen klassfest. Och plugg, usch.
think hard
men så många vettiga tankar finns inte kvar efter nattens alla djupa funderingar.
men jag tänker så det knakar, och kommer tillbaka med en uppdatering om läget senare :)
Och här kommer uppdateringen, full av funderingar som inte har något slut egentligen. Det finns inga bra svar, det finns inga fel svar.
Helgen har varit lugn, och gud så full av känslor åt alla håll och kanter. Ibland tänker jag, att det vore skönt att isolera sig från allt och inte känna någon för så fort man anförtror sig åt någon, så finns det åsikter om det liv du valt att leva. Men hur ensam skulle man inte bli då?
Jag har nyckeln till min bil och kan åka långt, men vill bara stanna kvar.
Jag vänder och vrider men hittar ingen lösning.
Men utan lösning så finns det inget problem.
För det är väl så man säger, sa han.
Det finns inga problem som inte har en lösning,
då måste det ju vara så
att om det inte finns någon lösning
så finns inte heller något problem.
Ja det känns faktiskt så. Det måste komma en vändpunkt snart. Jag kan inte ställa massa frågor eftersom att det inte finns något bra sätt att svara. Hur jag än gör kommer jag såra någon..
I hope the days come easy and the moments pass slow,
and each road leads you where you want to go,
and if you're faced with a choice, and you have to choose,
I hope you choose the one that means the most to you.
And if one door opens to another door closed,
I hope you keep on walkin' 'til you find the window,
And if it's cold outside, show the world the warmth of your smile,
But more than anything:
My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
your dreams stay big, your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
and while you're out there getting where you're getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
This, is my wish.
I hope you never look back, but you never forget,
all the ones who love you, in the place you left,
I hope you always forgive, and you never regret,
and you help somebody every chance you get.
love hurts
Men jag ska iallafall ta och skriva litegrann. Jag minns en gång när jag var liten och oyckligt satt och väntade precis som jag gör nu. Då väntade jag på en annan man, mannen i mitt liv; pappa. Pappa jobbade i Stockholm då och kunde vara borta flera dagar i sträck. Han hade sovit i närheten jämt och plötsligt var han inte där och jag saknade honom något så fruktansvärt. Ingen kunde få mig att må så bra som han fick mig att må. Oavsett hur ont jag hade, så kunde han få mig att skratta. Och när jag suttit där och tittat ut genom fönstret och han slutligen kom, älskade jag honom mer än nånsin. Vi hjälptes åt att lösa alla problem som lilla jag kunde förstå mig på. Han var nog inte så smart den där han heller så. Jag minns varje gång som jag så olyckligt väntat tills han kom, jag var arg och gnällde, men allt övrigt bra vi hade gjorde att det inte spelade någon roll. Så länge jag fick vara där, bry mig och älska. Och till slut kom han på vad som var viktigt och slutade på jobbet i Stockholm. För även om familjen alltid väntade där hemma, var det hundra gånger bättre att vara där hela tiden.
Att han litegrann försvunnit nu gör mig oerhört ledsen och att ses ibland och prata strunt räcker inte. Att vara ledsen över oss, att vi inte bor ihop och ses jämt, det har jag varit länge, och det går aldrig över.
Jag kan inte låta bli att dra paraleller ..
mina händer skakar, jag får skriva om varje ord flera gånger för att få det rätt. mina ögon svider, det syns dåligt vad som står på skärmen. min näsa rinner, det är egentligen bara vatten som kommer ut, vatten ur näsan för tårarna i ögonen tatt slut. mitt huvud dunkar, det känns tomt där i.
jag kommer sakna dig, men respekterar den väg du valt att gå.
men om du vänder dig om, står jag där bakom dig.
jaa...
när jag ser att du ringer försöker jag att hålla kvar, kvar i alla löften som lovas men vem är jag ikväll?
sen en tid tillbaka har jag känt såhär
och insett att jag måste börja om
allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
Ingen som kommer förstå dom där raderna men det är det ingen som behöver heller. Ville bara att dom skulle stå där.
jag kommer sakna dig, men respekterar den väg du valt att gå.
men om du vänder dig om, står jag där bakom dig.
sen en tid tillbaka har jag känt såhär
och insett att jag måste börja om
allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
Ingen som kommer förstå dom där raderna men det är det ingen som behöver heller. Ville bara att dom skulle stå där.
