petralinette

Robin ringde just och pratade en kort stund
värst vad man kan bli sentimental av några få ord
men om 9 dagar är han förmodligen hemma över helgen iallafall..
det är ju inte så att jag går sysslolös än
jag har massor som jag behöver göra i lägenheten
och ännu mer inför australien
men mest med min egen kropp
och mina nyligen påbörjade fysikstudier :P
men lägenheten är så tom och tyst
det liksom ekar, till och med mina tankar tycks studsa mellan väggarna
när du är här är det varmt och fullt
och jag kan känna din närvaro i lägenheten direkt när jag kliver in genom dörren
men nu är det bara ensamt, vem som än är här..



jag försöker få mig själv att förstå att det inte hjälper
att jag bara kommer förstöra allt om jag inte rycker upp mig
att helgerna jag längtar efter kommer vara lika hemska som veckorna av saknad
om jag bara är ledsen
försöker inse att det inte är för evigt
och att tiden kommer gå fort när jag väl kommer in i det
ibland lyckas jag och jag sätter igång med nåt
men för det mesta går det åt skogen
så här långt i alla fall
men jag har ju inte direkt bråttom att bli klar..


kanske skulle skaffa sig en hobby?
sy en klänning, lära mig spela gitarr, skriva en bok?