petralinette

Jag har kommit ut ur min drömtillvaro
och ur min väska.
Det är lite sorgligt och det känns inte särskilt skönt..
Jag saknar stranden, värmen, solen, folket på vandrarhemmen, platserna, segelbåten..
Jag saknar livet på en pinne.
Fast det var förstås väldans väldans skönt att få träffa Robin igen.
Det har gått bra att vara ifrån varandra,
självklart har det varit jobbigt,
men vi har inte bråkat, blivit osams eller gjort bort oss.
Distance makes the heart grow fonder
Det är definitivt sant.
Förhoppningsvis är det inte tvärtom,
att man blir mindre fäst vid dom som är nära.
Men det tvivlar jag på,
och jag längtar verkligen tills vi bor ihop och får ses jämt.

För nu börjar allvaret på riktigt.
Jag ska sälja lägenheten, hitta en ny, jag ska jobba och snart söka nytt jobb,
jag ska kanske plugga..

Hursomhelst, nu är det dags att sova.
Inte har man mycket spännande att skriva om här hemma heller!