petralinette

9 dagar kvar tills jag får höra min käre Robins röst igen
9 väldigt långa dagar

Men, om 2 månader är jag hemma igen.
Får tänka att det är kort tid.
Det finns säkert någon mening med att jag är här.
Mycket möjligt att det är för att jag ska lära mig tålamodets ädla konst
innan mina forskarstudier i medicin.
För nog kan man behöva mycket tålamod där.
Om inte annat är ju hela den här resan till för att möta mina rädslor
och jag har alltid varit rastlös och utan tålamod.
Så jag antar att en rädsla,
den att ha tråkigt och längta bort,
ska mötas här.

Dessutom håller jag på att bota min rädsla för spindlar.
Dom skrämmer fortfarande skiten ur mig, milt sagt,
men vanliga långbensspindlar som vi har hemma berör mig inte ens längre.
Idag hade jag ett möte öga mot öga med en stor tjock fet hårig spindel med stora betar.
Den klättrade ner ur spisfläkten och ner på spisen när jag lagade mat.
Bild på äcklet kommer senare, när internet fungerar igen.

För övrigt har jag varit ensam med Chelsea i fyra dagar nu.
Vissa stunder är helt okej, andra förjäkligt jobbiga.
Så som det är med barn antar jag.
I tisdags var vi till playgroup och lekte med andra mammor och barn.
Det var skönt at träffa lite människor =)
Playgroup hölls i värsta rucklet men barnen hade mycket leksaker och vi vuxna kunde dricka thé och skvallra lite.

Jag har också fått lite ordning på hur min vardag kommer att se ut. Jag ska stryka varje dag,
jag fick en väldigt detaljerad lektion i hur strykning går till av pappan i familjen.
Rätt ska vara rätt och vara skjorta ska ta minst tio minuter att stryka..
Jag ska också sopa i köket och hallen, ta hand om disken,
och se till att barnen städar sina rum. Jag ska hämta barnen från skolan
en gång i veckan för att köra Kyah till sin balettlektion.

Jag har hittat ett perfekt joggingspår i en skog här i närheten.
Jag måste springa två varv för det är lite kort, vilket tar på vaderna då det aldrig är plan mark.
Men det är skönt att kunna komma ut i skogen för lite egen-tid ibland.
Att jogga en sväng har verkligen blivit som terapi för mig
och jag känner humöret gå från botten till toppen på tio minuter.
Det är härligt.

Kl 04.00 fredag morgon, australiensisk tid, tar jag bilen till Newcastle.
Det är en femtimmars bilresa men det är det värt hoppas jag.
Jag ska om det är fint väder ligga hela dagen på stranden
och inte göra ett dugg.
Kanske lördagen också.
Om jag nu inte ska åka ut och kolla på några koalor?
Vet inte riktigt ännu när jag ska åka hem på lördagen,
det beror på om jag måste närvara på en fin middag på "flottbasen" eller inte.

På söndag jobbar jag igen och på tisdag åker föräldrarna till Fiji.

"Du ser andra halvan av solen där den sjunker i väst.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting,
medan natten fäller grå kalla skuggor häromkring."