petralinette

jag ser tillbaka på australien och börjar tänka
det är så sjukt overkligt
det känns inte som om det ens har hänt
på något vis kan jag se tillbaka på den hemska vintern vi hade
och tänka att herregud vad snö det var!
men jag var ju inte ens här.
men det är ju så självklart att jag borde varit här
att det är overkligt att inte kunna se tillbaka till vintern som ni upplevde den

det är som en dröm, hela resan.
men jag förstår det inte.
jag förstod det inte när jag stod på Brisbane International Airport,
varken på vägen ner eller tillbaka hem
och jag förstår det inte nu.
jag har mina minnen,
jag minns en öde strand och en strålande himmel
jag minns en dödlig orm i skogen
jag minns en båtresa i paradiset
och jag minns fem stycken jättesköldpaddor

men ändå minns jag 1,5 meter snö
jag minns kylan inne på jobbet
och jag minns hur jag saknade Robin under vinterns alla fältveckor.
det känns inte som jag varit borta.

det är väldigt märkligt allting.


sånt kan man börja fundera över när man sitter för sig själv
och väntar på bättre tider.
nu ska jag ta mig ut på altanen och läsa min tråkiga bok
innan jag ska cykla iväg till Kronskogen för att ta en runda med Kajsa.