petralinette

älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns
fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå


men jag tror att livet får ett lyckligt slut.



förra veckan kändes både lång och kort
efter en helg med omänskligt mycket jobb
tog jag bilen tidig måndag morgon
till nya lägenheten i Fruängen
på måndagen och tisdagen väntade nämligen fem intervjuer på mig
dessa intervjuer resulterade i två jobberbjudanden
och en dags provjobbande imorgon! =)
dessa intensiva dagar resulterade också i en oerhörd trötthet
som i kombination med lite för mycket vin på tisdagskvällen
bidrog till ett ihållande illamående på onsdagen
mot slutet av veckan planerades, jobbades på och firades studenten

GRATTIS REBECKA! =)

efter ytterligare två långa nätter på westerqwarn känner jag
att det ska bli skönt med lite vila därifrån
gårdagens jobbpass på Corner var inte lika ansträngade
men dock lika långt då vi inte sålde för mer än 1500 kr
på hela dagen sammanlagt...

den senaste veckan har alltså varit fylld av arbete och slit
och way too little sleep.
jag har dessutom börjat gå ner i medicindos
och känner av det rätt rejält
jag som har vant mig vid en hög dos av glädjehormoner
sitter nu heldeppad här vid min dator
och lyssnar på Ted Gärdestad
jag vet ju att det går över
men när man är depp, då är man depp!



nu måste jag ta mig ut i spåret
innan jag spårar ut helt.