petralinette

och det känns i hjärtat
att riktigt bra
kan det nog inte sluta..


Jag har beslutsångest och lite all möjlig ångest.
Jag vet vad jag vill, men har samtidigt ingen aning.
Jag vill vara nära dig och jag är trött på distans.
Men du och jag har två olika viljor som vill styra oss i helt olika riktningar.
Vi vill båda plugga utomlands ett halvår,
men säkert i olika länder.
Jag vill resa runt i Asien och Sydamerika,
du vill stanna hemma..
Hur ska det gå när man förväntas spendera 1,5 år i olika delar av världen,
men inte tillsammans?
På något vis känns det som om att vi ska låta våra drömmar
styra oss precis vart vi vill och senare när vi har stadgat oss,
kan vi starta upp ett gemensamt liv tillsammans.
Men efter tre månader isär har jag förstått
att jag inte kan leva så.

"det kallas tvivel, det där som stör,
det kallas för en klump i magen
och ett konstigt humör"



En del jobb har det blivit i veckan,
och ett besök på rehabiliteringen på smärtmottagningen.
Jag måste säga att jag är väldigt skeptisk
till att det ska hjälpa mig,
men jag ska försöka att ge det en chans.
Idag var jag till naprapaten som fick knäcka och ha sig
för att få bukt med min smärta i skuldror och axlar.
Det var skönt!
Ska dit igen på måndag,
och sen efter lite massagekväll med Kajsa
hoppas jag att jag ska vara problemfri =)
I det området åtminstone.

Om två veckor väntar besök hos familjen i Åsa,
det ska bli roligt =)