petralinette

resan igar gick bra, trots att jag var fullkomligen omringad av skrikande bebisar.
tva framfor och tva bredvid, alla runt 1,5 ar gamla.
skrikkalas i tio timmar.

flyget till London var det minsta jag akt, ja bortsett fran skydive-planet forstas, och flyget fran London till Miami det storsta.
tva vaningar hade det logiskt sett oflygbara monstret.
i London provade jag ocksa pa en ny grej: att aka tag till gaten.
jag bytte alltsa inte terminal, bara gate.
helt otroligt.


till Cancun kom jag trott och forvirrad runt kl 23 lokal tid, vilket jag tror var 6 pa morgonen hemma.
jag vandrade ivag ensam till vandrarhemmet mot battre vetande, men fick snabbt sallskap av tre andra backpackers som tyckte att dom gjorde bast i att folja med mig till vandrarhemmet som ingen vi fragade visste var det lag.
kom fram sakert i alla fall och nog var det ett lagom mysigt vandrarhem, men lite avsides, sa far se var jag hamnar pa min nasta visit i stan.

i morse tog jag taxi till farjan over till Isla Mujeres, blygsamt smasnackandes med taxichaffisen.
men knagglig spanska har jag lyckats ta mig fram hittills.
bara nar jag ville kopa ett simkort till telefonen misslyckades jag - nat fick jag men inte ratt grej.
gor ett nytt forsok imorgon.


har pa Isla ar vadret trevligt, lagom varmt, soligt och vandrarhemmet ar kanonmysigt.
bilder kommer upp nar jag orkar.


nu ska jag leta ratt pa lite mat tror jag, borjar bli dags nu.