petralinette

mina första dagar på hemtjänsten har förflutit utan större motgångar
jag har jobbat kväll i fyra dagar, så jag har inte fått prova på att jobba dag ensam än,
något som jag ska göra resten av sommaren då jag inte har några mer kvällspass.

en del brukare känner nu igen mig, även om mitt namn verkar snudd på omöjligt att lägga på minnet.
jag kilar ut och in hos olika människor utan att känna mig besvärad
det här jobbet tycks inte minsta skrämmande längre
jag tycker faktiskt att det är ganska roligt :)


dock är det skönt att idag ha en ledig dag då jag jobbat en hel del nu.
moster och jag har spenderat förmiddagarna genom att promenera och ligga på bryggan
och spana efter tre stycken vattensnokar som vi med glädje skulle döda.
vi vet att dom är fridlysta, men måste dom hänga just vid våran badplats?
en del säger att jag borde väl inte vara rädd för några vattensnokar som ju inte ens bits,
när jag badat med både hajar och muränor och dödliga maneter,
men det är en annan sak när det är på hemmaplan.

i fredags gjorde jag mig lite snygg och tog mig efter jobbet till Kajsa där hon och Anna väntade med vin
vi drog ut på Nybron där det var nästan tomt på folk
vi dansade till dålig musik och gick hem i tid för att få i oss (eller inte jag) varsin subway-macka
det var en trevlig kväll som föranledde väldig trötthet dagen efter trots inte särskilt stort alkoholintag.

på lördagsförmiddagen skjutsade jag upp kusin & flickvän till Stockholm för Sonisphere festival
jag jobbade kväll på hemtjänsten, åkte hem och stupade i säng i en timme
jag sov också på köksbordet i 20 minuter innan jag så trött att jag mådde illa var tvungen att ta mig in till Corner för att jobba lite mer.
det blev en seg och utdragen kväll full med slagsmål.
jag förstår inte att människor tycker att det är så roligt att slåss och att heja på andra som gör det.
uppåt 25 personer blev slutligen inblandade men ganska snabbt gick sällskapet ut.
två stolar gick sönder och mat flög all världens väg.
idioter, säger jag bara.

lördagnattens bråk fick mig att fundera över alarmnumret 112.
vad fyller det egentligen för funktion utöver att dra ut på tiden det tar innan hjälp kommer?
kanske har jag bara haft otur,
men när vi ringde ambulans häromveckan via 112 blev vi kopplade nånannanstans och var alltså tvungna att dra samma historia för två personer, inte så kul när det är bråttom.
när vi ville ha polishjälp i lördags fick vi inget svar, utan dom ringde upp från 112 och frågade:
"du har ringt 112, är det en nödsituation?"
finns det nån annan anledning att ringa 112, eller va menar han?
jag fick berätta om bråket, sedan kopplades jag till polisen där en förinspelad röst
lugnt talade om för mig att jag placerats i telefonkö.
kan inte påstå att det gjorde mig mindre förbannad då det just i detta då pågick grov misshandel ute i serveringen
till slut fick jag i alla fall svar och en bil kom till vår räddning drygt 10 minuter efter att bråket ebbat ut..

idag ska jag iväg till eskilstuna för att träffa min vän anna,
vi hade hoppats på sol & bad i sundbyholm men vi får se var det slutar :)
en promenad ska vi orka med åtminstone.

jag har städat färdigt i mitt rum idag, jag ska hämta in posten, jag har lagat pastasallad..
jag har också insett att första antagningsbeskedet kommer på torsdag eller fredag, nervöst!
dock lär jag väl få vänta till det andra beskedet den 9e augusti innan jag vet med säkerhet..

nästa gång jag skriver kanske jag har ny design, så säg hejdå till den fula röda färgen! :)