bratislava
Gick upp tiiidigt, kunde inte sova. Letade upp en hel del information om Bratislava, innan vi åkte mot flygplatsen i Skavsta runt halv tio. Vi väntade länge på flygplatsen, för pappa hade inget giltigt pass och var tvungen att ordna ett provisoriskt och jättedyrt.
Flyget lyfte 14.10 och två timmar senare klev vi av i Bratislava, Slovakien. Vi gick rätt ut och tog en taxi till hotellet, det första vi såg var IKEA. Chauffören blåste oss totalt, men vi kom iaf fram till hotellet som var omöjligt att inte se var man än befann sig i hela stan. Hotellet var skabbigt och rökigt, men vi skulle ju bara sova!
Vi skyndade oss iväg till gamla stan och tittade runt, drack en strawberry daiquiri tillsammans med Anna (väldigt frusen sådan så vi såg troligen fruktansvärt roliga ut när vi delade sugrören mellan oss) och efter många stopp för öl gick vi iväg till restaurangen UFO. Restaurangen låg 95 meter upp i luften över Donau, hissen tog oss upp med hastigheten 3 m/s och herregud vilken utsikt! Man såg hela Bratislava. Det var grym service i det häftiga runda glasutrymmet. Men sedan fick vi in menyerna, blev lite avskräckta när den billigaste varmrätten kostade 200 kr utan dryck (vin kostade 500 kr). Vi tittade igenom rätterna, som var ganska få, och insåg att ingenting var direkt ätbart. Vad sägs om bräserad grismage, potatispure med duv-essens eller rengjorda potatisskal med poscherat vaktel-ägg? Och vad innebär carrot and raspberry air? Smaksatt luft? :P
Vi lämnade restaurangen efter att ha fått servetter i knäna och smör på tub, oerhört pinsamt men vi ville inte ha maten. Vi fick betala 80 kr var för att ha kommit upp.
Istället blev det någon äcklig mat på en liten restaurang, och sedan en drink till innan vi gick hem till hotellet och sov.
fortsättning kommer senare, morfar ringde just och talade om att mormor fått en propp till och ligger på sjukhuset, helt förlamad på höger sida, utan förmåga att tugga och prata ... /=
Bli bra igen mormor! <3
onsdag:
Väldigt varmt på hotellet gjorde att familjen steg upp tidigt och åt frukost för att sedan vänta på Anna och Olof ett bra tag. Vi vandrade iväg till Aupark, bratislavas största shoppingcenter och vi gjorde några fynd. Efter det traskade vi upp till borgen, vilken utsikt! :) Vi delade på oss, familjen Söderberg gick ner på stan och hittade en hel del goa saker! Det blev efter många timmars vandring taxi (i vilken det spelades ABBA) till hotellet där vi mötte Anna och Olof och kilade tillbaka till Aupark och åt kinamat och shoppade ännu mer.
Efter en McFlurry blev det hem till hotellet och titta på mina sovande föräldrar.
torsdag:
Vi vaknade tidigt av värmeslag igen, och åt ännu en inte alltför god hotellfrukost. Det var väldogt blåsigt ute men sol så vi bestämde oss för att vandra längs flodkanten ett tag. Vi hade då 21 grader i skuggan! =) På pappas initiativ började vi gå mot flygplatsen, vilket egentligen var bara en mil, men efter våra omvägar visade sig bli väldigt mycket längre. Trötta i benen försökte vi få tag i en taxi, först på en nyligen rånad bensinstation och senare på pizzerian vi åt mat på. Vi slutade upp i en svart-taxi med en något full chaufför. På pizzerian beställde jag calzone, och fick en inbakad pizza med tomatsåsen på utsidan och innehållande enbart champinjoner och kronärtskocka.
Trötta tog vi flyget hem i blåsten, och landade i 2 grader och snöblandat. Tråkigt!
Det var vår resa denna hösten (:
resfeber.linette.se
Om 15 timmar är vi framme i Bratislava :)
Om 62 timmar är vi dock påväg hem igen ..
Men det är en helt annan sak!
Efter det väntar halloween-party =)
jag har tröttnat på dåligt samvete
jag har tröttnat på att ligga var och varannan natt
och gråta av dåligt samvete
dåligt samvete över att jag inte vill vara din flickvän
jag tänker inte låta det komma över mig igen
inte en enda natt till tänker jag gråta
för att du tycker att jag är elak
när jag följer mitt hjärta
----------------------------------------------------------
Uppdatering:
20 minuter, sen är vi på väg hemifrån! :)
varför mår jag alltid illa innan jag ska ut och resa? haha.
tack förresten.
slovakien!
På tisdag kl. 11.30 bär det av mot Skavsta flygplats och Bratislava =)
Kl. 20.00 har vi bord på restaurang UFO, 80 meter över Donau.
Man ska gå på den allra första känslan, säger pappa. Oavsett om det gäller godissug, trisslott eller kärlek.
Och jag vet vad den allra första känslan sa mig.
trots att det är så bra känns det inte naturligt, kan inte låta bli att undra varför.
ANNA, jag saknar dig! <3
livets kloka ord
att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut
jag önskar jag kunde säga
att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut
men hur säger man till nån
att här tar vägen slut
och hur säger man till nån
att hjärtat längtar ut
och vad säger man till nån
som vill börja om igen
då det redan är för sent
då man redan är på väg
Jag sa: Mamma vad svarar man på sånt?
Hon sa: Man svarar nog ingenting alls.
skrivsugen :)
fick nåt ryck och ville skriva av mig
hur mycket som helst.
kanske blir så när man gör
som ingen annan gör.
Ni vet ingenting om mig och jag vet ingenting om er. Antar att det är ganska misslyckat. Jag vet inte riktigt vad ni skulle vilja veta heller. Jag mår bra, allt är toppen, jag är lycklig, det är jag verkligen. Eller?
Det händer ibland att jag undrar var alltsammans blev av.
Du vet, allt.
Jag ser mig omkring, som om jag just vaknat och inte vet var jag är. Bor jag här? Vem är det där i spegeln, är det jag?
Känns det aldrig så för dig?
Som spöken är alla dessa människor jag träffat genom livet. Jag minns dem inte, de är otydliga, som det där man ser längst bort vid horisonten en dimmig dag.
Jag minns ingenting, jag vet ingenting. Men jag kommer ihåg dig.
you gotta have faith
Jag har tänkt på det här med ödet ganska ofta på sistone. Jag tror på ödet litegrann.
Jag tror inte att varje ögonblick, varje val eller handling är något som var bestämt sen tidigare
men att det som är menat att bli i slutändan, det blir. Written in the stars, på något vis.
Allt hänger ihop. Allt som skrivs, sägs och görs, medverkar till att forma den morgondag vi alla väntar på.
Den morgon som vi ska vakna upp av att allting är annorlunda, för att samtidigt vara precis som förut.
Den morgon när världen är förändrad, när alla är lyckliga och förväntansfulla över
vad för gott som ska drabba dem just denna nya och ljusa dag.
Som tur är, är drömmen om denna morgondag bara en önskan, ett mål att sträva mot.
Och det är det vi gör. Vi gör olika val, av egen fri vilja, men vi strävar ändå mot samma slut.
Jag tror också att så fort man når sina högsta drömmar,
inser man att det inte är det man vill ha.
Det är drömmarna som gör oss lyckliga, det är önskningarna som ger oss något att leva för.
Tillsammans formar vi världen och den vardag vi lever i.
Vi alla har förmågan att skapa oss en tillvaro fylld av kärlek, en värld full av liv,
för det är en inbyggd funktion på kontrolldosan som vi har för att styra upp våra liv.
Man har så många val i livet, men vad man än väljer så får man ofta det man vill ha, men sällan det man som mest behöver.
Jag kan vara modig, jag kan förlåta, jag kan älska och ge tröst, men var finns du när mitt ljus slocknar?
Var finns du då? När ingen längre ser, när ingen bryr sig, vad händer då?
Vad händer när ingen ser under masken, när ingen längre vill veta om sanningen?
När tårarna bara rinner och man inte kan gå mot ljusare tider, för det finns inget sätt att ta sig över vägen till den plats där man förtjänar att vara, var är du då?
Finns du då där som min vän och ger mig det stöd jag behöver eller väljer du din egen väg och hittar ett nytt ljus i mörkret?
Men de ensamma dagarna blir så väldigt mycket längre,
om man inte spenderar dem tillsammans.
poem
some say love is an ocean.
it´s big.
have you ever seen the entire ocean?
no, not at once.
so how can one expect
that you would know it all?
how can one expect
that you would never get lost?
that's what I am.
lost in the great big ocean.
I hope we get together sometime out there
maybe we could find our way back then.
jag älskar dig
Jag vill att du ska veta att du är guld värd, att jag är ledsen att det blivit såhär.
Jag kan inte förklara varför, jag har inga svar på varför jag lämnat den kärlek som var så underbar.
Kanske gör jag världens misstag genom att låta dig gå. Det får tiden utvisa.
Hur det än blir, hoppas jag att du blir lycklig. Att du hittar allt du drömmer om till slut.
Det är du värd.
Sommaren vi möttes kändes lång och underbar
och den varade långt in i september
Vacker var den kärleken som vi gav varann
och jag älskade dig så
Kärleken kan blekna trots att känslorna finns kvar
den kan blekna liksom solen i november
Och när lågan slocknat, den som en gång brann
Ja då valde jag att gå
Låt oss bara vara vänner, även om vi tycker om varandra
Tala om för dom vi känner
Att vi två skall skilda vägar vandra
Om du skulle tvivla på vad vänskap innebär
Så finns jag alltid här
Ensamhet kan svida och kan sätta djupa spår
Det gör ont men någon gång går det över
Kärlekslabyrinten den har du sett förut
och från den vill du fly bort
Du har säkert hört att tiden läker alla sår
Det känns fel när det är kärlek du behöver
Kan bara beklaga att sagan tagit slut
och att den blev allt för kort
Låt oss bara vara vänner, även om vi tycker om varandra
Tala om för dom vi känner
Att vi två skall skilda vägar vandra
Om du skulle tvivla på vad vänskap innebär
Så finns jag alltid här
Om du skulle tvivla på vad vänskap innebär
Så finns jag alltid här
blablabla,blablabla.
kunna sätta tillit till mitt eget liv, till människorna
i min närhet, till min förmåga att skilja mellan
rätt och fel?
Jag tvivlar på livet, på mig, på det omkring mig.
Jag tvivlar för att komma undan.
Jag har tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Min utsikt är en botten, mina drömmar är en flopp
Men ändå, där vi går, jag skrattar till och pratar på och håller mig levande.
"Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så jag har lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"
Vissa dagar vill man inte finnas mera,
man vill bara försvinna och sluta existera.
Men livet blir bara vad du gör det till,
världen fortsätter snurra även om du står still.
Du är något unikt ingen kan föstöra,
och dina drömmar är en kraft ingen kan förgöra
Du har bara ett liv, just här och nu,
Det finns bara en som bestämmer och det är du.
och det är inte våran kärlek som jag saknar
nej, jag saknar den pojken som var här
och det är inte den stunden då vi vaknar
nej, jag saknar att om kvällen ha dig där
Camp America? =)
Ja om det ändå vore så enkelt.
Nästa sommar kanske blir en sommar i USA! Ja så kanske det blir, herregud vad läskigt!
Enda som skulle stoppa mig, förutom att de inte vill ha mig men 88 % av alla ansökande blev antagna så, är pengarna.
Alltid dessa jäkla pengar.
Men imorgon ska jag söka jobb, önska mig lycka till!
Annars är det bara plugg som händer just nu.
nothing about me too peculiar
idag är en dag då det är okej att sitta och mysa med en kopp thé och två stora goda bullar, och en bra bok =)
dels för att jag är sjuk, men mest för att det är kanelbullens dag idag.
ikväll blir det nog roligt också!
jag är ingen människa som äger någon.
tell you me you've had trouble sleeping
that you toss and turn from side to side
that it's my face you've been seeing
in your dreams at night.
tell me that you wake up crying
and you're not sure exactly why
tell me that something's missing in you life
tell me that it's not just me.